- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
79

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

79

Han förstod ögonblickligen kvad som
försiggick inom lienne.

— Jag är rädd, att ni missuppfattar mig, sade
han och flyttade sig tillbaka i sitt soffhörn, sä att
hon skulle kunna återvända till sin plats. — Jag
menar egentligen inte, att ni skulle bli min hustru
— jag har inte glömt, att jag är både gammal och
ful — utan snarare min dotter, min •
hustru-dotter. — Blef ni så skrämd, att ni inte törs sitta
bredvid mig?

Hon återvände till soffan och återtog sin förra
plats. Och nu började han tala om, huru
innerligt han höll af henne, mera än om han vore hennes
far, och huru lians första och sista tanke gälde
hennes bästa. Hon med sin blidhet, sin ljufva
qvinlighet borde väl vara förtjänt att bli lycklig
om någon, men han hade aldrig sett någon varelse
olyckligare än hon var hemma. Han hade tänkt,
att hon kanske skulle ha det bättre hos honom.
Det var med tanke på denna möjliga förändring,
som han inredt sin våning i hennes smak. Ville
hon slå sig ned der som hans väninna, hans barn,
hans ålderdoms tröst? Aldrig skulle han tillåta ett
bekymmer att nalkas henne. Hon skulle bära hans
namn, efter som verlden ej på andra vilkor skulle
tillåta ett sådant förhållande af far och dotter
mellan två personer, som ej ens voro slägt. Hon
skulle med sin blotta närvaro räclda honom från
att bli en gammal mjältsjuk egoist, som är sig
själf och alla menniskor till plåga. Det var ett
vigtigt steg han uppfordrade henne att taga, det
visste han nog; också begärde han ej svar genast,
i morgon eftermiddag, då de som vanligt träffades
i hennes hem, kunde hon säga honom sin tanke;
Han bad henne att icke tänka det ringaste på
honom, hans lycka eller hans glädje, ty var det hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free