Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
väl ej alldeles lemna henne i ovisshet om, hvart
han tagit vägen; men hon fick vänta förgäfves,
och småningom vande hon sig af med att få
hjärtklappning, då hon kände igen brefbärarens
ringning på tamburklockan.
En af Agnes’ svåraste uppgifter var att skrifva
till Björkhult. Det förekom ytterst sällan, men
någon gång måste det ju ske. Hon kunde sitta
timtals med ett rent pappersark framför sig och
stirra på pennans udd, utan att ett ord blef
skrifvet. Hon hade ännu ej yppat någonting af
sanningen; skildringarne öfver huru hennes nya hem
såg ut till det yttre kunde ej gerna fylla flera
bref, ocli de inre förhållandena kunde hon ju ej
vidröra. Då fru Kristina ej fick något svar på två
af sina bref, skref hon ett tredje, på samma gång
bedjande och förebrående, men älven detta
lemnade Agnes obesvaradt. Sedan hörde hon ej
vidare af någonting från Björkhult. Martin hade ej
kommit i håg henne med en rad, ända sedan hon
förlofvade sig’. Det sista hon hört om honom var
att han hade blifvit så ovanligt allvarsam, sedan
han vardt student i våras; han hade gudskelof
slagit soldatgrillerna ur liågen, utan all påverkan
af föräldrarne; och till hösten skulle han resa till
Upsala för att läsa på theologicofilen.
Men det var i alla fall en bra besynnerlig
menniska, den lilla grosshandlarfrun! Husläkaren
hade varit på besök hos henne en^ dag fram på
sommaren, och sedan han gått, stängde hon sig
inne i sitt rum och hvarken åt eller drack på ett
2>ar dagar; hon bara grät, grät så att hvem som
hälst kunde höra det genom nyckelhålet. Och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
