- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
108

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

glida äfven öfver hennes läppar, utan att hon
märkte det.

En afton syntes han i ovanlig grad nedstämd.
Han drog tunga suckar och stirrade framför sig,
som om lian gick och vände själfmordstankar i sitt
sinne. Agnes frågade lionom med deltagande efter
anledningen till hans sorgsenhet. Han gaf
undvikande svar och lät be sig flera gånger, slutligen
gaf han dock vika — "eftersom ni nödvändigt så
vill". Det var ekonomiska bekymmer, som
plågade lionom. Och det gjorde ju ingenting, sådant
var han van vid, men nu var det en anställning,
d. v. s. kanske hela hans framtid det gälde. En
bekant till honom, anstäld vid en frisinnad tidning,
en folkets tidning, hade helt oförmodadt fått en
fördelaktigare syssla i landsorten, och det gälde
nu för honom att i en hast skaffa en efterträdare.
En tredje person hade erbjudit lionom två hundra
kronor, om ban ville försöka skaffa honom denna
plats, men han ville ej göra något aftal med denne,
förr än han hört sig för, om ej Alme äfven var
aspirant. Om han kunde erlägga samma summa,
hade han företräde. Det var på möjligheten att
kunna anskaffa dessa penningar, som lian bela
dagen grubblat sig virrig — och i morgon afton
var betänketiden ute. Han hade på flera håll
försökt att få låna, men förgäfves. Att vännen
fordrade betalning för sin rekommendation var ju ej
underligt, då lian redan fått ett sådant anbud från
annat håll och dertill var en fattig karl med stor
familj. Men nog var det eländigt, att den lumpna
penningen alltid skall vara den black, som med
centnertyngd hänger sig vid ens fot, då man —
etc. etc.

Agnes tyckte så synd om den stackars unge
mannen, att hon var nära att brista i gråt, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free