- Project Runeberg -  Agnes. Ett lefnadslopp /
128

(1881) [MARC] [MARC] Author: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

128

i

— Nej, jag ber dig, Agnes — intet ljus!
Månen lyser ju så klart — och hvad jag har att
säga dig är af den natur, att —

Han tystnade; hans röst var sig icke lik,
den sammetslena tenorklangen var alldeles borta,
i stället lät stämman hes, liksom spräckt, och orden,
som han eljest alltid noga glättade och
uppmjukade i munnen, innan han helt varsamt släppte
ut dem, kommo nu i sitt naturliga skick.

— Vill du inte ta plats? sade han. ’— Mitt
andragande kan inte rymmas i några få ord.

Utan att svara, gick hon och slog sig ned i
en hörnsoffa vid ett af fönstren; der han gick af
och an, på golfvet med flämtande andedrägt och
svetten perlande i pannan, såg han hennes sköna
profil orörlig afteckna sig mot den månbelysta
gardinen; han kunde ej ta ögonen från denna syn,
och det dröjde en stund, innan ban började tala.

— Agnes, sade han slutligen, — jag kan inte
inviga dig i skälen, hvarför jag nu reser, och du
skulle ändå inte förstå dem. Nog af, senast om
två dagar måste jag vara utom Sveriges gränser;
hvart jag sedan skall styra kosa-n, vet jag ännu
inte, men ett vet jag, att till fäderneslandet
kommer jag aldrig mera tillbaka, jag kommer kanske
ej ens att stanna i Europa.

Agnes’ ryckte till och vände sig halft emot
honom; det kom öfver henne en sådan häftig,
nästan förlamande glädje, att hon ej kunde få fram
ett orcl. Han skulle aldrig komma tillbaka! Det var
slut på hennes förnedringstillstånd, hon skulle ej
längre behöfva se honom, lefva i hans närhet, hon
var fri — fri! Tårarne kommo henne i ögonen och
hon sjönk tillbaka i soffan, öfverväldigad af detta
nya, ofattliga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:06:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/leagnes/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free