Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
henne, och hon bad honom förlåta henne, att hon
någonsin kommit i hans väg.
Hon steg upp och gick in i det inre rummet
för att hämta sina ytterkläder.
Alme kände sig så vek om hjärtat; tanken
att han utgjorde en menniskas sista hopp om lycka
tilltalade honom i hög grad; han jämförde sig med
den drunknandes halmstrå, och den liknelsen
gjorde honom i en hast helt broderligt stämd.
Då Agnes kom ut, gick han emot henne ocli sade,
att hon ej fick gå, att han på inga vilkor tillät
det. Det var sant, att han nu älskade henne med
en förtärande glöd, men han kände, ja lian visste
det med säkerhet, att denna kärlek snart skulle
kunna förvandlas till en lugn, broderlig
tillgifvenhet, om han blott ville det, ty en vilja af järn,
det hade han, det var hans bästa vinning i lifvets
hårda strider; och nu var det hans pligt att vilja.
Han tviflade ej på att ett sådant samlif i vänskap
och ömsesidigt bistånd, som hon skildrat, skulle
vara en lycka för dem bägge — ja, äfven för
honom — äfven för honom. Och nu räckte han
henne frimodigt sin hand ocli frågade om hon ville
lägga sin i den till tecken att syskonskapet var
ingånget?
Agnes såg honom i ögonen; hon mötte en
öppen ocli lugnt vänlig blick, hvari sannerligen
icke en skymt af någon oroande kärlek kunde
spåras, och då han nu tryckte hennes hand, var det
icke som en älskare utan soin en bror, en
beskyddare.
Vintern gick.
Till det yttre utföll verkligen
kompanjonska-pet mellan Alme och Agnes ungefär som hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
