Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
ocli vände sig om. Ett ögonblick stirrade de på
hvarandra, derefter utropade de nästan på samma
gång:
— Agnes!
— Martin!
Det var honom, hon nyss hade tänkt på, och
nu stod han der inför henne! Det kom öfver
henne en häftig glädje, som nästan beröfvade henne
all besinning; i nästa ögonblick hade hon slingrat
armarne om hans hals och lutat hufvudet mot
hans bröst. Hon klängde sig fast vid honom med
en känsla som om hon gjort ett fall från en klippa
och på färden nedåt fått tag i en utskjutande fura.
Och med ens blef det klart för henne, att här var
det stöd, hon behöft, här den kraftfulla arm, som
skulle ha banat henne väg genom lifvets törnsnår,
på hvars taggar hon nu stuckit sig blodig, här
var det bröst, hon under så många långa år
omedvetet längtat till!
Han lösgjorde hennes händer #ch sköt henne
ifrån sig. Hon föll ned på en stol mecl hufvudet
nedsänkt mot bröstet. Hon hade glömt, att hon
ju var en förkastad varelse, som ej längre var
honom värdig. Men nu mindes hon allt; hela
hennes elände stod för henne klarare äu någonsin.
En djup, qvalfull suck trängde sig upp öfver
hennes läppar. Hvarför hade hon ej fått dö, innan
han kom?
Hon såg upp i hjälplös ångest. Han stod
framför henne med nedböjdt hufvud, armarne
framsträckta, hårdt hopknäppta händer och tillslutna
ögon. Nu såg lian på henne med en tom, trött
blick och sade efter en stund tonlöst:
— Jag älskade dig.
Hon vände sig bort. Hon kunde icke se hans
lidande, som hon var orsaken till. Hon förstod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
