Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- OCKELBOVERKEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grufberget och Florberget i Segersta;
Blygrufva i Jemtland, enligt
bergskollegii skrifvelse den 3 juli 1724 till
“Ädel och Manhaftige“ kapten Eric
Lundman med bifall till hans
tillämnade bearbetande af ett gammalt
blymalmstreck i Österdals socken på
Öfverälders fjell; Silfvermalmstreck i
Ockelbo; Sommarbo-, Hesjö-,
Grufåsens-, Stora Björnmossens-,
Långviks-, Flax- m. fl. grufvor i Ockelbo;
Nybergs grufva i Skedvi;
jernmalmsanledning i Bollnäs, hvarom tvistades
mellan Kilafors’ och Ockelboverken
till det förras fördel; kopparförsök i
Hille och Hanebo samt
jernmalmsstreck i Delsbo och Bjuråker.
Numera bearbetas dock endast
Vintjernsgrufvorna i Svärdsjö och
Götskegrufvan i Torsåker.
*
Ockelboverkens egare hafva också
förstått att bevara rätten till
skogsmarken inom Ockelbo och Åmot. Den
20 februari 1603 utfärdade Karl IX
skyddsbref för ockelbofinnarne, som
slogo sig ned i skogsbygden, der de
svedjade för att erhålla säd till sitt
uppehälle. Men Karl IX hade äfven
upplåtit skogen till bruksegarne och
den 6 maj 1710 utfärdade
bergskollegium upplåtelsebref till biskopinnan
Bröms å Ockelbo allmänning, mot det
att rekognitionsafgift skulle erläggas.
Denna afgift bestämdes dock först
den 24 november 1747 att utgå pr
stafrum, med 6 öre silfvermynt för
stångjernssmide och 3 öre för
masugnsdrift. Den 5 maj 1748 föreskref
emellertid bergskollegium, att de, som
nyttja kronans skogar, skola, till
hartskokeriets befordrande, vara
förpligtade att aftaga och samla kådan
innan något träd fälles.
Finnarne fortsatte dock, enär de
ansågo sig sitta i sin fulla rätt,
svedjandet, så att bergskollegium den 19
maj 1715 utfärdade en skrifvelse till
landshöfding Stromberg, “att hafva
hand deröfver, att ej Åmots och
Vicksjö rekognitions-allmänning tillgripes
och utödas genom svedjande m. m.,
och att fri dispositionsrätt lemnas
bruksegarne öfver kolarne på
allmänningen“. Den 31 maj 1716 dömdes
finnar till böter för skogseldar, hvilka
uppkommit genom svedjande.
År 1718 den 21 juli tyckes finnarne
blifvit spakare, ty då bönföllo de om
eftergift af böterna och att de måtte
få taga årets skörd på svedjorna.
Den 20 sept. 1720 höll landshöfding
Palmqvist undersökning och afgaf
resolution emellan biskopinnan Bröms
och de på allmänningen boende
skattlagde torpare, angående de senares
“påstående att varda bibehållne vid
det dem af ålder förunnade tillstånd,
att årligen på skogen något få
svedja“, innefattande: “att de oskattlagde
torpen alls icke få svedja utom hank
och stör, men de skattlagde, enligt
båda parternas öfverenskommelse,
årligen få svedja till ett halft
spannlands utsäde, men ej utan behörig
ansökan och utsyning och skriftlig
tillåtelse af bruket, samt endast på
svalmark (= mark, som f. d. blifvit
afsvedjad, och nu allenast är med
björkskog och annat smått byskje af
gran och tall bevuxen) — samt på
de närmast intill deras egor belägna
trakter“.
Den 22 juli 1740 erhöll
bruksegaren rätt, att “från torpet afsätta den,
som är skadlig för allmänningen“.
Den 26 juli 1749 afslog k.
befallningshafvande samtlige allmogens i
Ockelbo ansökan, att af allmänningen få
taga stör och gärdsel för sina
ängeslotter. Häradsrätten resolverade till
och med den 1 mars 1765, att
finntorparne ej fingo mottaga främmandes
kreatur till bete på allmänningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:15:42 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lgockelbo/0005.html
