Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ lifvets haf.
127
innebär möjligheten af tillfälle till
frälsning efter döden, så innebär det äfven,
taget i och för sig, möjligheten, ja
hvarför ej verkligheten af alla menniskors
slutliga frälsning. Men den åsigten
motsäges bestämdt och klart af skriften, t. ex.
när det heter, att "somliga skola uppstå
till evig försmädelse och blygd", att de
skola gå bort till evigt straff, "der
deras mask icke dör och elden icke
utsläckes". Lika litet stöd gifves här för den
ås*igt vi undersöka. Ty låter icke Paulus
oss förstå, att till och med hedningar,
som aldrig hört evangelium eller ens
Mose lag, blifva förtappade för sina
synders skull, när han säger: "Ty alla, som
utan lag hafva syndat, skola ock utan lag
varda förtappade". Alltså när de inträda i
förtappeisen, hafva de ännu ej fått
kännedom om lagen, mycket mindre 0111
evangelium. De hafva ej haft något annat tillfälle
till frälsning än den kallelse naturens röst
här i lifvet gifvit dem. Ytterligare kunna
yi tänka, att enär synden begåtts på en
kort tid och straffet är evigt, så
borde tillfälle till frälsning gifvas efter
döden. Men vi måste komma i håg, att
det icke tager lång tid till att
grundlägga sin karakter, och att när den är fullt
grundlagd, den sedan torde förblifva och
fortgå i den riktning den tagit i evighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
