- Project Runeberg -  Ljungars saga /
10

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Huru mäster Gervasius kom att uppbära arrendet från Myllyranta kvarn och hvad därvid tilldrog sig

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ingen annan utväg, än att klubba honom med en sten,
efter jag var allena i skogen.

— Bah, jägarhistorier vid din ålder! återtog fogden.

— Jag ljuger aldrig, mäster, och den som säger att
jag ljuger...

Här hejdade sig David, blossande röd, och
fingrerade bågen på ett sätt, som icke röjde alldeles vänliga
afsikter.

— Gå på bara! fortfor mäster Gervasius, road af
piltens manhaftiga vrede. — Gå på bara, min son; mana
ut mig på lans och svärd, till häst eller fot, för Sankt
Henrik eller Sankt Göran; jag tror dig verkligen vara i
stånd därtill.

— Gå din väg, pojke, och skäms litet att käbbla
mot dem som äro förmer än vi! bannade modern, i det
hon sköt den uppretade vilden in i stugan. — Och räkna
inte så noga, mäster, med den öfverdådiga slyngeln; han
är gunås sådan man blir här på bondlandet, när man
stryker kring i berg och mossar. Men två ting har jag
lärt mina barn, mäster, så okunnig jag är, och det är
att tala sanning och frukta Gud och de välsignade
helgonen. När David säger att han slagit en björn, så
har han slagit en björn, mäster; det är så visst som
credo och benedicte; och för resten är det ej heller
första gången.

— Jag tycker om raska pojkar, Inkeri, och i sanning
finner jag ej något ondt däri, att min gudson begynner
som den helige konung David med att dräpa lejon. Vi
lefva i sådana tider, när det är godt att ha en stark
arm och en säker brynja, Inkeri, och vårt kloster
behöfver icke blott kvinnor som bedja, utan ock män att
försvara dem. Jag vill draga försorg om gossen; det
kan bli något af honom. Ja, tacka mig inte, kvinna, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free