Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Hvad vidare tilldrog sig vid Myllyranta, och huru riddaren Bo Knutsson, med tillnamnet Ljungars, kom ridande till kvarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därför menar jag att biskop Arvid håller oss ryggen fri,
och så skola vi, för att trotsa de obändige skogsriddarne,
bygga vår pata öfver hela strömmen med ens.
— Nej, för alla helgons skull, mäster Gervasius,
tänk aldrig på det, såframt ni inte vill se våra stugor
brinna innan Larsmässan och vår boskap drifvas till
skogen första månljusa natt efter höbärgningen! utbrast
Inkeri med oförställd häpnad.
— Var obekymrad och låt mig sörja för det, återtog
fogden. Josua — och den unge mjölnaren, änkans äldre
son, närmade sig nu med mössan i handen — Josua,
låt karlarne genast hugga pålvirke, så det förslår. I
morgon skola vi bygga patan ett godt stycke längre ut.
Josua, på hvars undersätsiga, groflemmade och
järnfasta kropp naturen tycktes hafva placerat ett något
tjockt hufvud, stirrade på fogden med ett par ärliga
dumma ögon och svarade, utan att ändra en min:
— Det skall ske, mäster.
Därpå gick han med säfliga, tunga steg, och utan
minsta bekymmer för följderna, att utföra sin förmans
befallning.
Fogden blef nu synbarligen vid godt lynne och
fortfor, kanske något muntrad af andra ölstopet, att
lugna sin skrämda värdinna på följande sätt:
— Blek ni edra väfvar och sof edra nätter i ro,
Inkeri; de höga herrarne ha nu annat än edra pator att
tänka på. Bo Knutsson, menar jag, skall väl öfver till
herredagen, som hålles om några veckor i Stockholm,
och riddar Sten kan under tiden roa sig med att stjäla
hans hästar. Det skall icke vara mycken broderlig sämja
mellan de båda herrarne, sägs det. Sten Knutsson lärer
ej kunna glömma, att äldre brodern tog Ljungars slott
och lämnade åt den yngre några usla svedjeländer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
