Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Huru David och mäster Gervasius råkade illa ut samt hvad där vidare tilldrog sig i kvarnstugan på Myllyranta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har heller ingen annan än vår fromma och välsignade
moder abbedissan rätt att förfoga öfver hans person,
alldenstund han utan tvifvel är en bland klostrets och den
heliga Brigittas underlydande.
Icke förr var det sagdt, innan riddaren af Ljungars
mörknade öfver ögonen och vände sig, i stället för svar,
med dessa ord till sin liftjenare:
— Anfast, där ute vid grinden stå två björkar. I
ena björken hänger du den där lunsiga klosterskräflarn,
och se till, karl, att du har ett stadigt rep, som kan
bära en oxe. I andra björken hänger du pojken. Vänta;
du kan bestå pojken ett stycke hampa, det är han värd;
men åt Sankt Britas legohjon bruka vi aldrig annat
än bast.
I stugan blef nu en allmän uppståndelse. Mäster
Gervasius anade genast oråd af riddarens min och var
icke sen att draga sitt breda svärd, i det han skyndade
att mellan spiseln och väggen intaga en vrå, där han hade
ryggen fri. David slank i detsamma undan knektarne,
som lösgjort hans händer, ryckte ett rostigt björnspjut
från väggen och ställde sig flinkt vid fogdens sida. Båda
spelade dock ett högt spel, ty ögonblicket därefter riktades
mer än tjugu lansar och hillebardar emot deras bröst.
Riddaren själf försmådde att deltaga i denna olika strid
och ställde sig orörlig vid furubordet längre bort i stugan.
Då trädde fru Ursula fram och sade med verklig eller
låtsad vrede till honom på tyska:
— Hvad, min nådige herre? Blod i min närvaro?
Är detta den aktning en riddare här i landet visar
sin husfru?
— Och femtio mot två, femtio mot två, är det
kristligt, ers nåd? snyftade Inkeri, hvilken i sin nöd grep
till ett argument, som icke var illa beräknadt att anslå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
