Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Huru Ljungars barn lefde på Myllyranta och huru fröken Beata ville rida på Birgers fåle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt låta hennes David märka att de voro till börd och
stånd så vida upphöjda öfver det ringa mjölnarefolket.
De trifdes tvärtom förträffligt i den friska
sommargrönskan vid älfstranden och underkastade sig utan
minsta knot den tarfliga stugans brist på de
bekvämligheter, kvilka en så förnäm ungdom kunde begära. Ja,
det förekom Inkeri som om de med hvar dag fingo ett
friskare och gladare utseende, och hon underlät icke att
göra sin vän Renata uppmärksam därpå. Då brukade
Renata, som var änka efter en af Ljungars ryttare och
trotjenarinna på slottet, i all vänskap knycka litet förnämt
på nacken och mena att det kunde väl gå an med lax
och sötmjölk, fast man nog hade sett bättre dagar, när
fru Cecilia lefde, och hon mindes nog den tid, när fröken
Beata sofvit i sin förgyllda vagga med sidenkudde under
hufvudet. Det var ändå något annat, än en omålad
säng, hemväfda lakan och blårandigt bolstervar.
— Jag tänker att hon inte nu heller sofver på
bara backen, genmälde då Inkeri något stött. David
har fångat hvarenda tjäder, som släppt till dunen i
frökens kuddar, och äro lakanen ej tillräckligt granna,
och är middagen här ej tillräckligt fin, så kunde vi skicka
efter bättre från slottet.
Inkeri visste rätt väl att sådant aldrig kunde komma
i fråga; hon visste, att fru Ursula i stället för den
förgyllda vaggan gifvit sina styfbarn en grof halmbädd
och i stället för läcker spis endast knapp och dålig mat
från tjenarnes bord. Att »skicka efter bättre från slottet»
betydde därför i hennes mun ungefär: Skäms litet; liksom
ej jag visste, att barnen må bättre här, än hos deras
egna föräldrar.
Då brukade Renata, som ej gärna efterskänkte sin
värdighet, i brist på annat invända att fröken Beata fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
