- Project Runeberg -  Ljungars saga /
49

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Om Ljungars källa, och huru Beata sprang natthugg med en hvit flicka

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som på afstånd frambragte synvillan af ett rödt eller
brunmåladt hus.

— Nu äro vi här, sade David, pekande på klippan.

Barnen uppspände sina förvånade ögon, ty de
hade väntat sig något högst besynnerligt, men funno
ingenting annat än »en stor sten» och »ett gammalt
träd».

— Hvar är då Ljungars källa? frågade Beata,
som föreställde sig att åtminstone detta märkvärdiga
släktminne, som hon hört omtalas från sin spädaste
barndom, skulle vara ett praktfullt mellanting mellan
slottsbrunnen på Ljungars och kvarndammen på Myllyranta.

— Här, svarade David, och ställde sig midtframför
remnan i klippan.

Ur bottnen af denna remna framkvällde en klar
vattenåder, samlade sig i en liten vacker naturlig bassäng
vid klippans fot och sipprade öfver dess bräddar utefter
sluttningen nedåt gräsplanen, där den slutligen skänkte
sin skatt af kristall åt den sorlande bäcken.

— Är det alltsamman? frågade Beata åter i en ton
af sviken förväntan.

— En sjö är det inte — svarade David saktmodigt
— men en vacker källa är det, och en underlig källa
för Beatas släkt, det ha mor och Renata ofta berättat
oss. Så länge herrarne af Ljungars dricka ur denna
källa, skall deras släkt hafva seger i krig, och rikedom
och makt under fredliga tider; men hvar gång en olycka
händer dem, uttorkar källan till en tid och försinar
alldeles, utan att någon vet huru och hvarför. En gång,
sade mor, hände en vacker morgon att källan var torr.
Natten därpå blef storm, och slottet brann med en stor
hast till aska. Det är nu mellan trettio och fyrtio år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free