Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Huru David redde sig med herr Stens hofmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
David började ana att det icke hängde så rätt ihop
med kornknarrens läte i åkern vid byn. Kukko var
herr Stens slugaste spejare, som alltid sändes förut att
rekognoscera om luften var ren, när något streck var
å bane, och sitt namn hade han fått af en sällsynt
förmåga att härma alla djurs läten, i synnerhet tuppens.
En af ryttarne sträckte sig motvilligt gäspande och
stod upp för att lyda anförarens befallning.
David besinnade sig icke längre, utan kröp hastigt
tillbaka till det ställe, där hästarna voro bundna, knappt
trettio steg från ryttarnes lägerplats. Lyckligtvis hindrade
några träd och buskar deras fria utsikt ditåt.
Hästarna blefvo honom varse, spetsade öronen och
visade tecken till oro; men så snart de öfvertygat sig
att det icke var ett odjur, som smög sig på dem, läto
de honom nalkas, utan att vidare förråda hans närvaro
eller fästa vid honom någon uppmärksamhet.
Hastigt framtog nu David den lilla knif, som han
alltid bar vid sin sida, och begynte att afskära
sadelgjordarna på den ena hästen efter den andra. Det var
ett flinkt arbete och gick med en mästerlig hastighet.
Men när det var gjordt, föll det honom in, att ryttarne
kunde i nödfall umbära sadlarna. Han begynte därför
äfven afskära tyglar och grimmor, likväl så, att hästarna
icke genast sleto sig lösa. Medan han ännu höll på
därmed, hördes en uf skräna helt nära i skogen. David
förstod att det var en öfverenskommen signal, ty ryttarne
uppreste sig från sitt läger och gjorde sig i ordning att
fortsätta färden.
David var ingen narr och väntade på belöning för
den tjenst han gjort dem. Han tog till fötter och hade
just hunnit på lagom pilhåll från stället, då han greps
af en oemotståndelig lust att se hvad skogsriddarne nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
