Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Huru David blef emottagen i Ljungars slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvad är det för enfaldigt prat? Har du ej annat
att säga mig? Väktaren sade mig att du var skickad
från herr Bo.
— Jag är skickad af herr Bo, efter han bedt mig
lämna en eller två korpfjädrar till tecken åt Goliath,
när någon fara vore å färde för junker Birger och fröken
Beata. Och nu ha Sven med den klufna näsan och tio
af herr Stens hofmän i sinnet att anfalla byn, och så
behöfva vi hjälp, ers nåd, ty annars kan jag ej svara
för Ljungars barn.
— Dumheter! Tror du att herr Stens hofmän
våga anfalla byn, så länge den står under herr Bos
beskydd?
— Ja, det tror jag, svarade David hurtigt. Och
därför, ers nåd, för alla helgons skull, låt mig ej vänta
längre, utan gif genast befallning åt tio man att sitta
till häst och följa mig till byn, ty annars vet jag ej hvad
som kan hända.
Fru Ursula tycktes besinna sig några ögonblick.
Därpå ringde hon, och väktaren, som stannat utanför
kom in.
— Malko — sade hon kallt — för gossen till
hans bestämda ort, och invänta sedan vidare
befallningar.
— Ers nåd — bad David ifrigt och enträget —
om tio äro för mycket, så skicka oss fem, och jag
svarar för att intet ondt skall hända junkern och fröken.
Fru Ursula svarade icke, hon vinkade endast med
handen, och strax därpå befann sig David åter i den
mörka trappan, men denna gång leddes han vid armen
af liffländaren Malko.
— Jag vill tala med Goliath! utropade gossen, i
det han gjorde ett tveksamt försök att slita sig lös.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
