- Project Runeberg -  Ljungars saga /
88

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Huru David återvände till Myllyranta och drog ut att befria Ljungars barn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som utgjort Inkeris stolthet; borta de välpackade
laxtunnorna, som en dag skulle fröjda de vördige brödernes
och systrarnas munnar i Nådendal; borta de många vackra
pälsarna af räfvar och mårdar, dem David upphängt att
torka på vinden och som utgjorde en viktig del af
klosterarrendet. Stall och ladugård voro nedbrunna; men hästar
och boskap hade varit ute i hagarna och därigenom
blifvit bärgade. Kvarnen stod orubbad; henne hade
våldsverkarne äfven antändt, men Josua, som gömt sig
under rännan, hade släckt elden efter röfrarnes aftåg.
De hade likväl ej försummat att göra så stor skada som
möjligt; gryn, mjöl och spannmål hade de utspillt på
marken, ridit genom de blommande rågfälten och
nedtrampat skörden; och i denna vilda förstörelse syntes
här och där spår af blod. Två af byns folk hade stupat
i första anfallet och tre eller fyra blifvit sårade. Äfven
ryttarne måste hafva burit märke af sin illbragd, ty två
af dem hade med möda kunnat sitta till häst och blifvit
af kamraterne bortsläpade. Det var, med ett ord, en af
de blodiga våldsgärningar, som så ofta förspordes i dessa
laglösa bygder, dit den svaga världsliga maktens arm
ej räckte och där icke ens klostrens och kyrkornas
besittningar alltid skonades.

Med möda kunde David få en redig beskrifning af
sin mor och Renata, hvilka, båda snyftande och båda
öfverröstande hvarandra, berättade på en gång och ingalunda
gjorde historien gladare. Men då dessa tappra kvinnor
voro långt ifrån att nöja sig endast med fåfäng klagan,
behöfde båda ett föremål, på kvilket deras harm och
vrede rätt kunde bryta löst, och detta föremål blef nu
den oskyldige David.

— Om du hade varit här, din odåga, bannade
modern, så hade du åtminstone kunnat bärga väfvarna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free