- Project Runeberg -  Ljungars saga /
107

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Huru Sven betedde sig, och huru David fann Mariana vid Siveris stuga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obekymrad ett pilhåll från Letto, och barnen skola
komma emot dig, när du minst väntar dem.

— Men kvinnan, som nyss var hos dig, skall
förråda vår ankomst.

— Jag har bundit hennes fötter, yttrade Siveri med
förakt, i det hon tycktes tillskrifva Marianas vanmakt
verkan af sina trollkonster. — Torkadt gräs, torkadt
gräs; låt henne ligga!

David hade likväl ej hjärta att lämna den olyckliga
utan bistånd. Han sprang efter vatten ur en källa på
sluttningen och fuktade därmed den unga kvinnans bleka
panna, hvars hvithet än mera upphöjdes af ett tjockt
och ovanligt vackert brunt hår. Hon kom sig
småningom före och betraktade honom med tvekande blickar,
likasom ville hon fråga: hvem är jag, att en mänsklig
varelse ännu skulle visa mig någon ömhet?

— Du är för svag att gå, sade David till henne.
Du skall få låna en häst af mig, ifall du vill fly från
den elake riddarn därborta på Letto.

Mariana stod upp och drog sig något till minnes.

— Nej — sade hon häftigt jag måste genast
till Letto; herr Sten väntar mig, herr Sten är sårad, och
ingen annan än jag kan sköta hans sår.

— Är då herr Sten så god mot dig? frågade David
deltagande, ty han hade goda skäl att tvifla därpå.

— Det är detsamma. Ja, han kan också vara god,
när han är frisk. Jag måste tillbaka, nu genast måste
jag tillbaka till Letto; herr Sten väntar mig.

Och vid dessa ord försökte hon gå några steg, men
stapplade och skulle ha fallit, om ej David understödt
henne.

— Du ser att det är omöjligt, sade han och förde
henne med halft våld till en mjuk gräsplan, där han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free