- Project Runeberg -  Ljungars saga /
111

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Vidare om försöket att rädda Ljungars barn, och hvad som då hände

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väg förde till Letto. Skogen var här så tät, att man
nalkades gården på vidpass ett pilhåll nära, utan att
blifva bemärkt, hvilket väl knappt varit möjligt, om icke
herr Sten varit urståndsatt att själf hålla öga på sitt
försumliga folk.

— Mariana — sade David, som kände ett djupt
medlidande med den olyckliga kvinnan — du kan nu
återvända till herr Sten i hans gård. Men vill du lyda
ett godt råd, så vänd hellre om, rid allt hvad du hinner
till Myllyranta, och sedan vill jag draga försorg om att
du kan vidare flytta så långt härifrån, att herr Sten
aldrig mera får makt öfver dig.

Mariana hoppade från hästen, och skyndade åt gården,
utan att svara, likasom fruktade hon själf att blifva
frestad till flykt. Hirvi-Jaakko såg förvånad efter henne,
framtog därefter helt lugnt sin båge och lade en pil i
rännan, under det att han mumlade:

— Dumma pojke! Hon skall förråda oss alla.

David grep honom i armen.

— Låt bågen vara, tills vi bättre behöfva den, sade
han. Skäms, Jaakko! En värnlös kvinna!

— Du skulle ha sytt fast hennes tunga, innan du
släppte henne lös, genmälde fiskaren förargad. Se bara
huru flinkt hon slingrar sig fram till vargboet därborta!
Men så är det, när pojkar låtsa förstå mera än gammalt
folk. Jag undrar hvad du nu tänker företaga dig.

David hade haft god tid att bereda sig på denna
fråga, men blef dock sin gamle följeslagare svaret skyldig.
Han blygdes att tillstå sanningen, som var att han i
tysthet förlitade sig på Siveris löfte.

— Vi måste vänta, tills det blir natt, sade han
slutligen, för att något säga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free