- Project Runeberg -  Ljungars saga /
122

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Vidare om flykten med Ljungars barn, huru de förföljdes och hvar de slutligen hamnade

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sig en plan att föra dem i säkerhet någonstädes, där
deras misstänkta och fruktade styfmors arm ej mer
skulle hinna dem.

Det begynte blåsa och regna; på afstånd hördes en
svag åska, och här och där såg man mellan granarna
blixten blänka emot den svarta molnväggen. Hirvi-Jaakko
mumlade något om att det hade han länge väntat; det
slog aldrig fel, när Ljungars folk var ute på äfventyr.

David tog Beata på sina armar och förde sin lilla
skara på ensliga skogsstigar vid sidan af vägen framåt
Myllyranta. Men i stället att närma sig byn, där
ryttarne anställde sina fåfänga efterspaningar, förde gossen
sin trupp på en omväg förbi och kom så till älfstranden,
ett stycke nedanom laxpatorna. Här hviskade han Jaakko
något i örat och bortsände sedan den lilla armé, som
hittills troget följt honom i faran och mödorna.

— Hälsa mor, sade han, och bed henne vara
obekymrad. Hon skall få höra af oss från ett ställe, där
hvarken Lettos spårhundar eller Ljungars falkar mera få
korn på oss.

Jag undrar hvart han nu ämnar släpa dem med
sig, puttrade Jaakko, i det han, jämte de två ynglingarne,
återvände till byn. Liksom vore herr Bos barn
kattungar, dem man kan locka med ett snöre och en stoppa
hvart man behagar, utan att de ruska på baktassarna!
Men så är det, när pojkar vilja vara klokare än gammalt
folk och blanda sig i det som de inte förstå.

Jaakko var en af dem som, i sin oförmåga att
själfva fatta ett dristigt beslut, ej kunna fördraga att en
annan griper djärft i sakernas gång, ehuru de motvilligt
följa i släptåg med den starkare viljan, ungefär som en
oxe, bunden med hornen vid arbetskärran, stretande och
bölande följer sin förare åt, lika godt hvart det här, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free