Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Huru David flydde med Ljungars barn till Ulfsby och råkade ut för vänner och ovänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke förr voro våra resande inne på gården, innan
David, som först kom till besinning, trodde sig igenkänna
en kortväxt och spenslig man med ett illslugt ansikte,
hvilken uppmärksamt betraktade honom från en glugg i
det gamla huset.
— Låt oss skynda härifrån och uppsöka pilgrimernes
härherge, sade han, hastigt vändande åter utåt gatan.
Inkeri hade låtit anvisa dem detta härherge, där
såväl klosterfolket, som andäktige vallfärdare brukade
taga in, och där hon var släkt med värdinnan i huset.
Beata och Birger dröjde. De föreställde sig att
man också i staden kunde söka sig härberge hvar man
behagade.
— Kom! — upprepade David ifrigt — jag såg
någon där, som tog märke på oss, och det var den värste
vi här kunnat möta; det var Kukko, herr Stens spejare.
han har gissat vår kosa och ridit i förväg, för att fånga
oss här.
Detta namn var tillräckligt för att skrämma barnen
på flykten. Ulfsby, som nyss förekom dem så underbart
och förtjusande, ingaf dem nu endast förskräckelse, sedan
de så oförmodadt där funnit sin farligaste förföljare.
Hvar skulle de nu finna en säker tillflykt? De frågade
efter vägen till pilgrimernes härberge; man visade dem
till andra ändan af den lilla staden. De drefvo på sina
motvilliga hästar och trafvade friskt framåt i den angifna
riktningen.
Men nu voro gatorna, som sagdt, mycket trånga,
och det fanns ett ganska behöfligt förbud att rida hårdt
genom staden. Våra flyktingar hade ingen aning därom,
ej heller voro Birger och Beata nog skickliga ryttare
för att väja undan mötande föremål, och följden var att
de redo öfver än ett, än ett annat, som låg i deras väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
