Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. Huru mäster Gervasius kom i fejd med en aflatskrämare och hvad sedan vidare hände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
absolution på latin samt däröfver en bild af jungfru
Maria eller något af kyrkans många helgon, vandrade ur
munkens kista ut bland den ständigt växande hopen, som
alltmera greps af en oemotståndelig svindel. De som
icke hade penningar framdrogo kläder, matvaror, vapen,
arbetsredskap och allt som kunde anses hafva något
penningevärde till munkens kärra, tiggande med tårar
och böner om absolution; ja de som icke ens hade
pcnningars värde täflade om att endast få vidröra de
heliga aflatsbrefven. Gamla gummor kröpo på sina knän
fram till kärran, för att åtminstone få kyssa den smutsiga
marken under dess hjul, och mödrarna framhöllo sina
skrikande barn, under böner att den helige faderns
sändebud helst måtte göra korstecknet öfver dem. Andra,
mindre andäktiga, men icke mindre vidskepliga, slogos
om aflatsbrefven, sleto dem i stycken och förvarade
bitarna, i den tron att Iivarje bit måtte hafva någon
undergörande kraft. I ett hörn af gården hade några af
herr Flemings knektar slagit sig ned på en bodtrappa
och rafflade med tärningar om påfvebrefven, hvilka på
detta sätt gingo ur hand i hand som sedlar i våra dagar
— hädiska sedlar, hvilka, med ett svagt förbehåll om
bättring, lofvade innebafvaren, äfven om han vore den
mest förhärdade skurk, ett skuldfritt samvete och
himmelens salighet!
David och hans unga följeslagare grepos af samma
svindel som alla de öfriga. De framtogo sin lilla
reskassa och sökte tränga sig fram, för att, äfven de,
blifva delaktige af de undergörande lapparna.
Lyckligtvis hade mäster Gervasius, oaktadt den häpnad, med
hvilken han kände sig slagen ur brädet af påfvens
insegel, ännu en tillräcklig portion af sitt stora tjenstenit
i behåll, för att med afund och missnöje betrakta den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
