Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22. Huru biskop Arvid Kurck anlände till Nådendals kloster och råkade i delo med dess generalkonfessor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22. Huru biskop Arvid Kurck anlände till Nådendals
kloster och råkade i delo med dess
generalkonfessor.
De frodiga och välskötta klosterägorna behöfde många
grindar och gärden till sitt beskydd. Det var vid
en af dessa grindar David blef varse biskopen och hans
följeslagare komma i sporrstreck på skenande hästar i
ett ganska förvirradt tillstånd fram emot staden.
En hurtig pojke vet hvad han har att göra. David
hoppade till marken, stängde grinden och motade främsta
hästen, hvilken bar ingen ringare person än biskopen
själf. Det skrämda djuret skyggade åt sidan och visade
god lust att flöja öfver gärdet; men nästa ögonblick
hade David gripit i den hängande tygeln och hejdat
hästen, som med spetsade öron och uppspända
näsborrar lystrade till det fortsatta dånet af
bergsprängarnes skott.
— Te Deum laudamus! utbrast biskop Arvid,
sedan han återhämtat sig från den första häpenheten.
— I sanning, mi fili, det är Sancta Birgitta som skickat
dig, ty din andlige öfverherde skulle utan ditt raska tag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
