- Project Runeberg -  Ljungars saga /
223

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 30. Huru herr Sten Knutsson anlände till Ljungars samt om den främmande riddaren med röda ängeln och örnhufvudet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



— Och hvad kallar ni detta? — Riddaren
framdrog en liten klaekring af guld.

Fru Ursula betraktade ringen och svarade kallt:

— Det är den ring, hvilken min styfson Knut
erhöll som barn till faddergåfva af Sten Sture den
äldre.

— Så är det. Min skeppare låg, af fruktan för
danskarne, öfver en vecka vid Signilskär. Under tiden
uppkastade hafvet flera döda på stranden och bland
dem en ung man, genomborrad af ett lansstygn.
Skepparen hegrof honom, läste några pater noster öfver hans
graf och behöll som ersättning denna ring, hvilken han
fann på den dödes finger.

Fru Ursula andades djupt och sade småleende:

— Jag måste väl slutligen tro att jag är änka, efter
ni, herr riddare, tycks vara så angelägen därom.

— Skulle jag icke längta efter den dag, som förenar
mig med er, sköna fru? Hvad hindrar oss längre att
beherska denna borg och alla dess underlydande gods,
ni med er skönhet, jag med mitt goda svärd?

— Två hinder, herr riddare, och de äro för
närvarande ej i vår makt.

— Ah, dessa barn! Men ni har rätt, de kunde med
tiden blifva oss farliga. Min fogde Sven bedyrade, att
han icke sett maken till djärfhet hos ett par sådana
pysslingar. De bröto sig ut genom taket på Letto, hissade
sig ned med ett rep och slingrade sig ur mina händer.

— Var lugn, min tappre riddare. Ni har dragit
försorg om det ena; låt det hlifva min sak att draga
försorg om det andra. Låt oss icke mera tänka därpå.
Ert folk hör göra sig en glad dag, medan de rasta på
Ljungars. Vi skola söka att bära vår smärta med
undergifvenhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free