Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 32. Huru enviget aflopp emellan de två riddarne samt om Ljungars flicka och det sorgliga öde som följde Ljungars ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oaktadt det egendomligt vilda, hälften klagande,
hälften hånande uti denna sång, hade vanan vid det
sällsamma väsendets anblick småningom återgifvit David
så mycket mod, att han vågade fråga hvar han kunde
finna herr Bo.
— Du måste veta det, du! tillade han. Är du
Ljungars vän, så heskydda min herre och låt icke den
grymme herr Sten förgöra honom!
Töckengestalten vid klippan tycktes dock icke skänka
minsta uppmärksamhet åt hans uppmaning, utan fortfor
— ifall det verkligen var hon som sjöng — att blanda
följande ord i det alltmer tilltagande bruset af vinden i
trädens grenar:
Kom, du blanka, kom, du röda
luftens svärd att allt föröda!
Blinka genom himlens fästen!
Hugg i stycken våldets nästen!
Luftens stål,
hugg ett bål!
Kom, du blanka, kom, du röda
luftens svärd att allt föröda!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
