Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Botgöraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vänta här, fortfor han, så vill jag försöka om
det är möjligt att öppna junkerns stängda dörr.
Med dessa ord lämnade han sin gäst allena och
skyndade ut. Goliath fick länge vänta. Han stod vid
den lilla torngluggen och betraktade fönstret midtemot.
Lampan därborta flämtade så matt i den mörka
höstkvällen. Stundom tycktes dess sken bortskymmas af en
skugga, som åter försvann. Goliath lyssnade. Han
tyckte sig stundom höra tunga suckar genomtränga de
tjocka stenmurarna.
— Heliga jungfru, bad han, låt mig, gamle tjenare,
komma i tid för att afvända ofärden från min herres
hus och hindra dess undergång!
Ändtligen kom David tillbaka. Han hade klappat
på dörren, men ej blifvit insläppt. han hade, stående
utanför, anmält att Goliath hade ett ärende af högsta
vikt, men fått tillsägelse att vänta till i morgon kväll.
Det vore platt omöjligt, menade David, att nu få tala
med föremålet för alla deras farhågor.
— Hvad? Omöjligt? inföll den envise gubben. —
Följ mig, David, följ mig; jag vill själf försöka hvad en
gammal trogen tjenares bön förmår.
— Kom! sade stallmästaren.
De nedstego utför den smala torntrappan, gingo
öfver borggården och inträdde i den motstående
slottsflygeln. Sedan de där genomgått ett slags högvakt
och passerat en nära korridor, stannade de vid en
trång dörr.
— Vi äro vid målet, hviskade David.
De lyssnade ett ögonblick. Steg hördes därinne,
korta, afbrutna steg, stundom beledsagade af ett hvinande
ljud, som kom Goliath att rysa.
Han knackade på dörren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
