- Project Runeberg -  Ljungars saga /
265

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Hälsningen från den döde herr Bo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med en bedjande blick åt sin unge herre. Men Birger
sprang upp, likasom stungen af en orm, och gick fram
och åter med häftiga steg. Han kämpade synbart en
våldsam strid med sig själf; man hörde honom mumla
ett slags besvärjelse, hvarmed kyrkans män brukade
utdrifva onda andar.

Som barn har ni ofta druckit af detta vatten,
sade Goliath saktmodigt. Det är genomskinligt som
vårluft och svalkande som en nattvind. Er mor lät byar
morgon hämta af detta vatten ur källan, men fru Ursula
ville aldrig dricka däraf. Märk väl, fru Ursula! Käre,
gode junker Birger, vill ni ej dricka er moders dryck?

— Vik hädan, frestare, vik liädan, du leda troll!
utbrast ynglingen och slog förvirrad omkring sig med
armarna. — Har du icke förföljt mig ända hit och hvar
natt stått framför min säng med ditt guldbälte från
skärselden och dina röda strumpor från helvetet? Har du
icke hundrade gånger lagt din hand öfver mitt
breviarium och bredt din hvita klädning som ett flor öfver
helgonbilderna! Har du icke, hvar gång jag försökt att
bedja Pater, peccavi och In te speravimus, beständigt
ropat i mitt öra: fulminat, fulget! och åter en annan
gång: refulget, refulget! Har du icke blandat din
fördömda visa i själfva den heliga mässans toner och
sjungit i mitt öra: »Svarta klinga, röda klinga». Och
hvar gång jag sjungit Sancta Maria, ora pro nobis!
har du förvändt själfva Guds moders namn och förledt
mig att sjunga Mariatta, Mariatta! Och nu står du
framför mig vid krucifixet och skymmer korset med din
hvita klädning! Bort, bort till afgrunden! Vågar du
ännu att hota mig, fastän du ser att jag föraktar dig?
Rädda mig, David, rädda mig! Ser du icke huru
silfverbandet kring hennes hår glimmar som eld?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free