Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Sagan om Ljungars vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dvärg vid namn Sam, och denne dvärg var en trollkarl.
Hertigen förde Sam med sig på jagterna, för det att
Sam kände björnarnas gömställen, och så kom engång
hela jagtsällskapet långt in i skogen till det ställe som
sedan kallades Ljungars källa. Prinsessan var den dagen
hvitklädd, bar på det mörka håret sin danska krona, ett
silfverband kring sin panna, ett guldbälte om lifvet och
röda strumpor och skor på fötterna. — Men ni hör mig
ej, junker Birger.
— Fortsätt! svarade ynglingen, i det han kastade
en skygg blick kring det mörknade rummet. — Den
dräkt du beskrifver känner jag endast alltför väl.
— Det är ej godt — fortfor Goliath — att berätta
i mörkret om sådana saker, och därför vill jag drifva
alla spöken på flykten med litet mera ved på vår brasa.
Hvar stannade vi? Jo, nu hade alla som kände
prinsessan Jutta förundrat sig öfver att jagten härtills varit
gynnad af det vackraste sommarväder. Men när det led
mot middagen, begynte svarta moln uppstiga i öster och
det blef kväfvande hett i den stora skogen. Sällskapet
satte sig då att rasta på gräsvallen under den krokiga
tallen, invid den stora klippan, ni vet, och prinsessan
Jutta begynte plågas af törst, men intet vatten fanns
vidt och bredt på en mils omkrets.
Då drog hertig Bengt sin tjocka guldring af fingret,
kallade på Sam och befallde honom hämta prinsessan
vatten. Lyckades han, skulle ringen blifva hans, hvarom
icke skulle han hängas som en onyttig tjenare i närmaste
träd. Sam tog ringen, läste vattenorden och stötte med
sin staf emot klippans fot. Strax framsprang ur berget
en klar källa, och dvärgen skyndade att räcka prinsessan
den svalkande drycken. Men prinsessan var den dagen
i sitt mörka lynne, stötte dvärgen föraktligt ifrån sig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
