Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Huru två unga fröknar reste från Kuustö till Nådendal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det bör ihågkommas att hela detta samtal fördes
på finska, som på den tiden var vanliga
umgängesspråket äfven bland den högsta adeln i Finland, ehuru
de flesta — men icke alla — förstodo och talade svenska,
med den egendomliga finska brytningen.
— Nej, sade Birger, det finns endast böner på
finska. Vår mässbok och vårt manuale, som äro tryckta
med den nya tyska konsten, innehålla latin.
— Då skola vi läsa tillsammans om troheten,
hviskade Elin Kurck.
På andra sidan om släden fördes ett samtal af
annan färg.
— Ni kör bra fort, jungfru Beata. Är ni ej rädd
att köra omkull?
— Så, du tycker det går för fort? Är du rädd att
halka på isen, så blif efter; vi sköta oss nog utan en
sådan hästgråtare som du.
Och därvid klatschade Beata, som själf förde tygeln,
muntert med pisken i den frostiga vinterluften. Hästen
ryckte till, och det bar af med flygande fart öfver det
hala isfältet.
— Minns Beata ännu när vi redo till Ljungars källa?
Den gången tror jag Beata var rädd?
— Det var du som såg spöken, men inte jag. Hur
var det med den ekorren du lofvade mig? Den har jag
aldrig fått.
— Beata minns nog att det då blef annat att tänka
på. Jag skall ha mitt löfte i minnet.
— Det tror jag inte, förrän jag ser det. Du tänker
bara på hästar, du. Och sedan, David, har du blifvit
så grymt högfärdig. Liksom inte en stallmästare också
vore på sätt och vis människa.
— Har jag blifvit högfärdig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
