Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Huru Birger Bosson beslöt att gästa på Ljungars slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snötäcket på de fordom förhärjade åkerfälten vittnade en
här och där framstickande grön rågbrodd om arrendatorns
förmåga att sköta både vatten och land.
Julölet jäste i bryggkaret, det färska brödet ängade
skönt i ugnen, sparfvarna kvittrade på kvarntaket och
tycktes vänta sin urgamla rättighet, halmkärfven om
julmorgonen. Med välbehag skakade Birger snön från
sina frusna leder framför den flammande stockelden;
allt syntes inbjuda honom att här hos dessa gamla
barndomsvänner rasta ut från sin mödosamma färd.
Men där hade vaknat underliga tankar i ynglingens
bröst. Med barndomsvännerna kom plötsligt en längtan
att återse den gamla fäderneborgen, Ljungars slott, som
han icke sett sedan åtta år, och att med egna ögon
öfvertyga sig om dess nuvarande tillstånd. Borgen hörde
ju honom till, han var myndig nu och kunde när som
helst återfordra sitt arfgods. Men därpå hade han icke
tänkt under sina studier, sina vakor och fastor för det
andliga ståndet. Hvartill skulle han, en kyrkans lärjunge,
begagna denna ödsliga borg i den vilda skogen,
denna hans krigiske fäders tillflyktsort i deras blodiga
fejder? Dock de andliga planerna voro nu tillsvidare
lagda åsido, betsel och sporrar, järnhufva och svärd
hade intagit deras plats. Med barndomsminnena begynte
det unga, oroliga Ljungarsblodet att svalla i
ynglingens ådror; han ville åtminstone se sitt arfgods
och därpå låta bero, om och när han skulle återfordra
sin fäderneborg.
— Hvad nytt från Ljungars? sade den okände
knekten, där han intog sin måltid i Josuas stuga vid
Myllyranta kvarn.
— Ingenting, svarade Josua tvärt, medan han ifrigt
hvässte en kvarnhacka mot brynstenen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
