Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Huru Birger af Ljungars frestades att svika sin herre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olycksbådande, och i stället att svara stampade hon häftigt
i golfvet. Då vek den del af rummet, där Birger
befann sig, plötsligt undan hans fötter, och innan han
fick tid att sätta sig till motvärn eller ens försöka en
flykt, sjönk han hastigt ned i ett mörkt, obekant djup.
Högt ofvanom sig säg han ännu ett svagt ljussken och
hörde fru Ursulas hänande stämma hviska efter honom:
— Sof, Birger Bosson, herre till Ljungars, sof i
dina fäders borg! I natt skall du gästa hos den svarta
trollpackan.
Rösten tystnade, ljuset försvann, allt blef mörkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
