Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Arvid Kurck och Hemming Gadd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hatet nedifrån stinger er häl och despoters fruktan
ofvanför er hvässer hilan mot eder hjässa.
— Om jag öfverlämnat riket åt unionen — svarade
doktor Hemming uppbragt — så har det skett för
att tredje gången rädda det, där ni och alla andra stått
rådville. Jag är svenska folket, därför skall ingen våga
kröka ett hår på mitt hufvud. Akta er, stolte biskop;
ni torde med detta språk och med eder finska envishet
kröka eder hjässa förr än jag kröker min!
— Det är sant — svarade biskop Arvid med högt
lugn — vi stå båda på branten, och båda torde vi falla,
ty den konung ni prisar tål ingen makt, hvarken
svärdets eller tankens, vid sidan af sin. Men om jag faller,
skall jag falla med och för mitt fädernesland; det är
ett godt sällskap, min broder; jag önskar att ni måtte
kunna hoppas detsamma för er. Ty om ni faller, doktor
Hemming Gadd, skall icke ett helt lif af ära och trohet
kunna friköpa eder från eftervärldens dom, och ni skall
falla två gånger: för tiden och för historien!
— Är detta edert sista ord, högvördige broder?
— Mitt sista ord.
— Farväl. Må vi båda gå vårt öde till möte;
Sverige med mig, Finland med er!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
