Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Huru Ljungars flicka bebådade fru Ursulas undergång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Välan, sade hon, jag skall dö, som jag lefvat,
utan fruktan. Allt eller intet, lika godt! Sjung, du bleka
spöke, dina usla visor! Jag trotsar ditt hån och skall
med mig begrafva hela Ljungars släkt. Birger och Beata
kunna ej hafva undkommit. De måste ännu befinna sig
i källarhvalfven.
Hon stod vid öppningen till krutkällaren och bar i
sin kjolsäck elddon. Snabbt tände hon fnösket och
slungade in det genom öppningen. En del af danskarne
nedhissade sig genom hvalföppningen, medan de öfrige
utifrån inträngde i källaren, då hvalfven hastigt uppfylldes
af rök och sviktade för ett förfärligt lufttryek.
I samma stund darrade jorden, isen remnade i Kumos
forsar, och med ett doft brak störtade Ljungars slott i
ruiner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
