- Project Runeberg -  Ljungars saga /
392

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Den siste Ljungars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hade aldrig bort vara till. Du är framtiden, du
är hoppet, och ett nytt Ljungars skall under din hand
uppstå ur askan.

— Tack, sade ynglingen sorgset. Jag vill berätta
dig något, som jag aldrig förtrott åt en annan förr. När
du fann mig, åtta år gammal, vid forsen och Birger
ryckte mig med sig, kände jag första gången i mitt lif
samvetets makt. Känner du samvetet?

— Något, svarade David.

— Nej, du känner det icke, du vet ej att det bestämmer
hela vårt lif. Jag hade en gumor; säg hvad
du vill om fru Ursula, men hon älskade mig, och mig
allena, i hela världen. Hon förlorade genom mig sin
lyckosten, som för henne betydde allt. Jag förstod då
blott att hon var ledsen på mig; men när jag hörde
Ljungars springa i luften, då förstod jag att jag vållat
henne döden. Denna tanke bet mig som en orm. Birger
hade gifvit stenen åt Sankt Brita. När jag flydde från
Nådendal, tog jag stenen och sprang genom natt och
dag till Ljungars, i hopp att med den kunna väcka
min gumor ur grafven. Jag fann henne icke, hon låg
under askan, min skuld blef oförsonad. Siveris häxa
fann mig halfdöd i skogen, tog mig till sig och gömde
mig två år i sin koja. Då rymde jag, alltid otacksam,
till stigmän i bergstrakten. Åter efter två år rymde
jag från dem till Åbo. Gick så i sjötjenst ombord på
ett danskt fartyg, tjenade sex år kung Kristian, och
resten vet du.

— Hvarför oroa dig för barndomens oförstånd?
Förstår du icke att Gud har burit dig genom så många
faror och öden för att du som man skall godtgöra det
framfarnas skuld?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0394.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free