- Project Runeberg -  Ljungars saga /
395

(1900) Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Den siste Ljungars

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

torr. Knut Stensson stannade och petade med udden
af sitt svärd i källans sandbotten.

— Framåt! ropade David.

— Vänta ett ögonblick, bad Knut. Det var här
jag som barn kastade lyckostenen i källan, när jag ej
lyckades väcka min gumor ur grafven.

David hörde honom icke; han stod vänd med ryggen
mot källan. I denna skog behöfde man öppna ögon.
Något rörde sig bakom den röda klippan. David spände
sin båge, men varseblef ej, att i samma ögonblick susade
en pil genom luften och träffade Knut Stensson där han
stod lutad vid källan.

En flyende man sprang åt skogen. Han fälldes af
Davids pil. Hvem var denne man? Kukko! Den gamle
förrädaren lät ännu i sitt fall höra en signal, samma
tuppläte, som förskaffat honom hans öknamn. Han hade
ej kommit ensam. Gömdt bakom snåren låg hans folk i
bakhåll, väntande sina angripare på gångstigen vid källan.

Rollerna voro nu ombytta. I stället att angripa,
nödgades David och hans följeslagare, tillsammans fem
utom Knut Stensson, försvara sig mot trettio röfvare,
som rusade fram ur skogen.

David blåste i det jagthorn han alltid bar vid sin
sida. Från berg till berg svarade ekot med att
upprepa signalen. De fem väntade anfallet vid den röda
klippan, där de hade ryggarna fria. De hälsades med
en skur af pilar, som maktlösa och smattrande slogo
mot klippan. Davids båge blef icke svarslös. Vilda
skrin uppfyllde skogen, medan Ljungars välkända åska
lät, ännu på afstånd, förnimma sin närvaro.

När stigmännen sågo sina pilar studsa mot klippan,
ryckte de närmare med lansar och björnspjut. Bågarna
bortkastades, klubbor lyftades mot stridsyxor. David och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungars/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free