Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ruben, då hennes lilla gosse var så bedrövad?
Gärna för Axel" fick han sätta sig och dö, var
han behagade, men nu var det, som om denne
döde ville ta hans egen mamma ifrån honom, och
det kunde Axel inte tillåta. Så lärde han hata
morbror Ruben.
Högt uppe i trappuppgången i Axels hem fanns
en stenbalustrad, som var svindlande härlig att
sitta på. Djupt under? låg förstugans stengolv,
och den, som satt grensle däruppe, kunde dröm-
ma, att han färdades fram över avgrunder. Axel
kallade balustraden för den gode gångaren
Grane.? På dess rygg sprängde han över brin-
nande vallgravar in i förtrollade slott. Där satt
han stolt och trotsig med de stora hårbucklorna
vajande för det häftiga anloppet och kämpade
Sankt Görans strid med draken. Och ännu hade
det inte fallit morbror Ruben in att vilja rida där.
Men naturligtvis kom han. Just som draken
vred sig i dödsångest och Axel satt där i hög
segervisshet, hörde han barnjungfrun ropa:
"Lilla Axel, sitt inte där! Tänk på morbror
Ruben, som dog, då han var åtta år gammal, lik-
som Axel är nu, därför att han satt och red på
ett stenräcke! Här får Axel aldrig mer sitta.”
En sådan avundsjuk gammal dummerjöns, den
morbror Ruben! Han tålde visst inte, att Axel
dödade drakar och räddade prinsessor. Om han
inte aktade sig, så skulle Axel visa, att han också
kunde vinna ära. Om han hoppade ned i sten-
i Gärna för Axel, as far as Axel was concerned.
?Djupt under, far below.
> Grane: a war-horse mentioned in the old Volsunga-saga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
