Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fri från ljuslågan. Han kom ihåg sitt tält i Jeru-
salem, som han hade lämnat fullt av krigsbyte,
och de tappra krigare, som han hade kvar i Pale-
stina och som skulle glädja sig åt att han återtog
krigaryrket och förde dem till segrar och eröf-
ringar.
Då märkte Raniero, att han ingalunda erfor
glädje vid att tänka på detta, utan att hans tankar
hellre togo en annan riktning.
Raniero insåg då för första gången, att han
inte mer var samme man, som hade farit från
Jerusalem. Den där ritten med ljuslågan hade
tvungit honom att glädja sig åt alla, som voro
fridsamma och kloka och barmhärtiga, och att
avsky de vilda och stridslystna.
Han blev glad, varje gång han tänkte på män-
niskor, som arbetade fredligt i sina hem, och det
föll honom in, att han gärna skulle vilja flytta in
i sin gamla verkstad i Florens och förfärdiga
skönt och konstfärdigt arbete.
"I sanning! Denna låga har omskapat mig”,
tänkte han. "Jag tror, att den har gjort mig till
en annan människa.”
V.
Det var påsk, då Raniero red in i Florens.
Knappast hade han kommit in genom stads-
porten, ridande baklänges, med hättan neddragen
över ansiktet och det brinnande ljuset i handen,
förrän en tiggare reste sig och ropade det van-
liga: "Pazzo, pazzo!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
