Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
rad copia af kongl. donationen, capitlet och dess gods
angående, men huruledes han deremot disputerade,
skulle väl vara för hvar mans ögon, dersom
protocollisten hade behagat anteckna det; men det må
fara med så mycket annat som passeradt är. Det
var en ringa tid emellan, och si! då kom H. H. E.
Hr Riksmarskalkens skrifvelse hvaruti H. E. sig
beklagar öfver biskopen och hans administration uti
dess saker, beder mig jag ville förhjelpa honom till
någon ändelighet (sic) och skickar mig fullmakt H.
E:s vices härpå orten vid capitlet att företräda.»
(Riksmarskalken grefve Gabr. Oxenstjerna innehade
ett capitelgods i Lund.) »Der blef nu åter rumor
på nytt och, det han sjelf förorsakat hade,
imputerades mig. Men jag såg att det var Guds gerning,
och skulle akademien få sin framgång, måste alla
obstacula af vägen rödjas. Jag kunde intet annat
än hans orationem de calumniis, calumniis ipsam
horrendis et abominandis refertam, och alla hans
förtalelser med patience upptaga, ändock många mente
jag kunde intet till sådant tiga. Men efterty jag
såg det var intet ex commodo academiæ att begynna
något med tocken en man, den intet kan styra sin
tunga, ville jag heldre bevisa mig att vara en herre
öfver mina affecter än genom vidmakthållen oenighet
förhindra Herrans gerning. Men detta mitt
saktmodiga förhållande kunde dock ej
lemnade licentiat Buscovio»
mera græcæ linguæ prof. efter det han någon tid
varit akademiens protonotarius »recommendation
till DD. EE. Riksamiralen och Rikscanzleren,
biskopen med största omak fick honom till sig och ville
persuadera honom att han intet skulle resa till
Stockholm, ty jag (sade biskopen) narrade manfolk med
löften, licentiaten skulle aldrig tänka att akademien
-
afböja att, der jag
denne blef seder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
