Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dr Martin Luthers undersökning för klargörande av avlatens kraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
31.
Så sällsynt en verkligt ångrande är, lika sällsynt är också en som i
sanning utdelar avlat, d. v. s. en sådan är utomordentligt sällsynt.
32.
De som genom avlatsbrev tro sig vara säkra om sin salighet, skola
jämte sina lärare bliva evigt fördömda.
33.
Man bör alldeles särskilt akta sig för dem, som säga, att »påvens avlat
är Guds ovärderliga gåva, genom vilken människan försonas med Gud».
34.
Ty avlatsnåden har endast avseende på (efterskänkandet av) de straff,
som av en människa blivit ålagda vid botens sakrament.
35.
De förkunna icke en kristlig lära, som säga, att för dem, som vilja
friköpa själar eller lösa avlatsbrev, ånger icke är nödvändig.
36.
Varje kristen, som är uppriktigt bedrövad (över sina synder), har full
befrielse från både straff och skuld, och denna befrielse kommer honom
till del[1] även utan avlatsbrev.
37.
Varje sann kristen, han må vara levande eller död, äger såsom gåva
av Gud andel i allt gott, som Kristus och kyrkan hava, och det även utan
avlatsbrev.
38.
Dock är påvens förlåtelse och utdelande (av avlat) ingalunda att
förakta, ty den är, såsom jag förut har sagt[2], ett »tillkännagivande» av den
gudomliga förlåtelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
