- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
5

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5 KRIGET I FINLAND 1788.



Den 28. Besökte min hustru på Vesterkulla och talade
vid Armfelt, som bodde på Ladugården; han berättade att
kungen gjort proposition till rådet om kriget, som aF dem
blifvit tillstyrkt, hvaröfver kungen var ganska glad, som äfven
syntes af dess bref till Armfelt som han för mig uppläste och
hvaruti rådet ganska qvickt och artigt persiflerades. — Jag
frågade Armfelt, om vi hafva någon allierad, som antingen
deltager uti kriget eller fournerar oss penningar till dess utförande.
Han svarade nej, men hoppades att traitén med England om
penningar skulle snart vara afslutad. •— Han berättade mig äfven,
att kungen i Preussen icke älskar vår kung, och uppläste för
mig ett bref han just nu fått ifrån Berlin, som detsamma
fullkomligen bekräftade. — Jag bevisade då Armfelt, att vi ingen
nytta borde kunna vänta af ett krig, tillställdt utan allierade,
utan penningar, utan magasiner och flere behöfver, ty ännu
fanns ingen tross- eller artilleri-häst. inga bagerianstalter, med
ett ord det nödvändigaste till arméens rörlighet feltes, och
dock likväl skulle vi genom surprise inkräkta hela Ryssland.
Mina skäl kunde väl icke bestridas, men saken ansågs
nödvändig och mig svarades: Le vin est tirè, il faut le boire. —
Jag böd icke till för denna herre att dölja min fruktan, det
alltsammans stannar genom bristande behof och felaktiga
anstalter, och jag är inom mig öfvertygad, att så händer och att
vi åtminstone denna campagne inga inkräktningar göra, oaktadt
allt det förakt, hvarmed vi våra fiender anse.

Maj d. 29 skref jag till Kongl. M:t, och skickade ut
Snappopp.

Den 30 kom v. Born tillbaka; jag hade af honom intet
bref hvarken från kungen eller Ruuthen, icke heller med den
extra post samma dag ankom och medförde 5000 rdr, sände
utaf kamrer Strandman uppå baron Ruuths befallning.

Den 31. Jag hade åter i dag ett långt samtal med baron
Armfelt. Dess farbror landshöfding Carl Armfelt var
kommen; han skulle öfvertalas emottaga befälet öfver det
avantgarde, som ofortöfvat skulle marchera till gränsen. Jag tviflade
högeligen han dertill skulle låta sig beqväma; men Armfelt
sjelf hade godt hopp och sade sig hafva inbillat gubben, att
kejsarinnan verkligen ämnar angripa oss och bad mig för allt
i verlden ej gifva honom anledning tvifla derpå, hvilket jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free