Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 KRIGET I FINLAND 1788.
för Odén, hvilket kungen nådigt biföll. Jag yttrade litet
missnöje deröfver, att Raijalin, som mindre än jag känner
flottans sammansättning, skall mig oåtspordt fa projektera
detachementer och nämna officerare m. m., samt bad
under-dånigst fa bli skiljd vid alltsammans, om kungen icke kunde
lemna mig dess fulla förtroende, hvarförutan jag ingen nytta
kunde göra. — K. M:t svarade ganska nådigt och gjorde mig
många försäkringar. — Jag bad sedermera kungen att med
hela min eskader fa avancera mot gränsen, emedan jag ansåg
den vackra årstiden gå fruktlöst förbi och provianten onyttigt
förtäras, samt fienderne lemnas för mycket råderum. Kungen
svarade, att han hade sina skäl, hvarföre han icke ännu kunde
låta mig afsegla, utan att det dependerade af den stora plan,
som han nu icke kunde gifva mig del utaf. — Jag svarade
härtill att, om E. M:t har någon dessein på Lifland, som
törhända dependerar af stora flottans fördel öfver den ryska, så’
borde jag ändå fa ordres avancera åtminstone genom Pellinge
för att i alla fall sedermera vara så mycket närmare till hands,
men kungen yttrade åter. att han icke ännu kunde ge mig
några ordres.
I dag kom rapport från Hastfehr, att de skjuta från
Ny-slott, att han fatt 2:ne dödskjutne och att Ryssarne haft en
lika förlust, att han medelst båtar uppå Saimen och äfven å
landsidan afskurit all tillförsel och trodde slottet skulle snart
gifva sig.
Juli d. 17 kl. 7 f. m. reste kungen åter till gränsen. —
Baron Raijalin sade mig uppe hos hertig Fredrik efter
rapporten, att kungen befallt honom be mig tänka upp något
anständigt moyen, hvarmed han kunde obligera öfverste Ehrenbill att
resa till Sverige, då kungen ville ge mig befälet öfver begge
eskadrarne. — Jag svarade att, hvad Ehrenbills återresa
beträffar, så kan jag mig ingalunda dermed befatta och ingen
ting projektera, ty han är en hederlig och förståndig man,
värd allas aktning och har dessutom alltid varit min förman.
Hvad åter befälet beträffar öfver begge eskadrarne, bör det
visserligen smickra mig, men emottager det dock icke utom
förbehåll af fri disposition med allt hvad flottorne rörer, så att
intet detachement vidare sker utan genom mig, ingen rörelse
med flottorne, utan att jag först rådfrågas. Jag förklarade tillika
Anckarsvärds Minnen. t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
