Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET I FINLAND 17 88. 7 i
Kl. Vi i i om afton kom fänrik Örnhjelm med hertigens
ordres om baron Ollonbergs truppers öfvertransport till Stockholm
och notisen om affären vid Qvistrums bro mellan Danskarne
och oss, der öfverste Tranefelt nödgades sträcka gevär.
Den 15 bittida om morgon reste jag till Lappvik att
an-stalta om transporten af baron Ollonbergs trupper och deras
provianterande m. m.; då voro af provianttransporten till
Lappviken från Jungfrusund ankomne 8 st. fartyg och 8 st.
ankommo medan jag var der.
Kl. 6 e. m. återkom jag till Tvärminne och straxt efter
kom Nordenankar från sin recognoscering vid Hangö och
yttrade, att han funnit ställningen der alldeles sådan, som
jag det redan till hertigen inberättat och att han uti sin
rapport icke kunde det minsta tillägga hvad jag redan sagt
och föreslagit.
Den 16 f. m. kommo majorerne Jägerhorn, densamme,
som förde noten till kejsarinnan, och friherre Fleming vid Åbo
läns infanteri till mig. De började tala om vår förtviflade
ställning, om den fara, hvaruti friheten är stadd, om alla de
oordningar och våldsamheter, hvilka synas förebåda fäderneslandets
totala undergång; de bådo, ja de besvuro mig att deklarera
mig deras chef och med en coup d eclat frälsa fäderneslandet.
De försäkrade mig, att hela Åbo läns regemente och Hastfehr
med alla Savolaxska trupperne skulle genast ställa sig under
mine ordres. — Jag besvor dem tillbaka och bad dem för
Guds skull betänka sig. Att både frihet och fädernesland
hotas, det är sant; men huru nu hindra det, då förvillelsen
hunnit till den grad, att intet endast hela svenska nation, utan
Finnarne som närvarande, ja en stor del af sjelfva arméen
redan är förförd att tro, det vi varit angripne och kriget
nödvändigt; då allmänna ton är att arméen uraktlåtit sine
skyldigheter; då uti arméen är ingen enighet, då allt felar och i
synnerhet penningar m. m. Huru blir då en revolution möjelig
och hvartill tjenar den, om icke att göra allt ännu mera
förvirradt? Så ungefärligen var mitt svar, men de yrkade ännu
att man borde våga något och försäkrade mig, det jag hade
så mycket hela arméens förtroende, att jag snart skulle förena
de söndrade, om jag ville deklarera mig; att Finnarne äfven i
landet hade för mig mycket förtroende och skulle snart bli af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
