Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STÄLLNINGEN I FINLAND 17 89.
79
ring samt öfver 30 officerare af min egen corps. Jag berättade
för alla huru Ridderstorm mig beljugit; han böd till förklara
och ursäkta sig, men mer än uselt, så att nedrigheten af hvart
ord bekräftades och fegheten var målad i hela hans
physio-nomie. — Jag frågade alla närvarande, huru de anse hans
uppförande, och fick af alla med en mun till svar: »högst gement
och ovärdigt*, hvarpå jag visade honom dörren och hade möda
hindra mina unga officerares ifver, hvilka säkert sönderrifvit
honom i stycken, om jag ej sjelf stillat deras hetta. Alla voro
förundrade, att kommendanten följde honom tillbaka, likasom
de kommit. Kommendanten böd äfven till några gånger tala
till Ridderstorms försvar, men så dåligt, att man derå icke
kunde hafva minsta afseende. Summa: Ridderstorm
humilie-rades i den alldra högsta grad och Mannerskantz gjorde sig
sjelf mycken tort.
Jan. d. 21. Jag skref i dag till öfverstekammarjunkaren
baron Armfelt följande bref:
»Alldeles okunnig, hvem nu sköter afiarerne och alltid säker
om min barons nit för Kongl. M:ts tjenst, tar jag mig friheten
göra en liten påminnelse om flottans angelägenheter.
»Årstiden börjar avancera och brist uppå penningar sätter
mig alldeles ur stånd att det minsta kunna företaga till flottans
utrustande för nästa campagne, hvars utgång jag tror till en
stor del bero af flottans tidigare eller senare utlöpande.
»Några kanonslupar och andra småfartyg hade bort byggas,
hvartill virke fins af hvad jag före kriget samlat; kostnaden
kunde således icke bli betydlig och arbetet kunde lätt
medhinnas, om jag nu fick börja, men allt hvilar, hvilket aldrig
går an. Jag har vågat anmäla detta hos Kongl. M:t uti ett
underdånigt memorial, som major Danqvardt förde med sig;
men man berättar så mycket om konungens onåd emot mig,
att jag börjar frukta, det denna min nit också blir illa
ansedd.
»Jag är oskyldig, min baron, så oskyldig som barnen,
hvilka ännu ofödde äro, till de beskyllningar, man inför
konungen gjort mig och hvaruppå han dess onåd grundar. — Jag
har varit för dristigt uppriktig, men aldrig traitre. — Jag vet,
man skyller mig äfven att vara paskvillskrifvare. Jag är till
denna nedriga beskyllning lika oskyldig. Jag känner den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
