Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
91 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
och bemötte mig med en anständighet, en ömhet, den jag
aldrig fyllest kan berömma, under all den tid jag der
vistades. Majoren vid lätta dragonerne grefve Gustaf Sparre, som
öfver vakten hade öfverinseende och tillika var ledamot af
general-krigsrätten, visade mig utmärkt vänskap och det
ömmaste deltagande uti mitt hårda och besynnerliga öde; han
såg mig nästan dagligen och hvar gång njöt jag af dess
ankomst en ny fägnad.
Nu var mitt fängelse börjadt; innesluten och bevakad som
en grof missdådare, utan att vara anklagad, utan att kunna
gissa till orsaken, hvarföre man mig så hanterade. En post
för dörren, som flere gånger i timmen öppnade för att se, om
han hade mig i behåll. Hvar afton kl. efter 9 hörde jag redan
på långt håll en skramlande nyckelknippa och genljudet af
bom-marnes dån, med hvilka då våra dörrar fastlästes till kl. 7 à
8 om mornarne, hvilket ej gjorde de gladaste intryck, oaktadt
all den oskuld, hvarom mitt samvetes lugn mig försäkrade;
men hvad måtte icke då den brottslige lida? — Jag
förvarades i stora flygeln midt emot slottet eller arsenalen, nemligen
den nu varande. I samma hus voro lika som jag inneslutne
H. Exc. grefve Axel Fersen, generalen grefve Fredrik Horn,
kammarherren friherre Carl de Geer, baronerne Rutger och
Gust. Maclean, generalmajoren friherre Carl Gust. Armfelt,
öfverstarne Montgomeri och Hastfehr. De öfrige arresterade
förvarades uti ett annat hus. — Min domestique fick jag icke
se oftare än par gånger om dagen och aldrig utan i närvaro
af någon vakthafvande; min hustru tilläts att genom sin lakej
uti någon vakthafvande officers närvaro underrätta sig om
min helsa. Mat tillbars mig af vaktmästaren, den jag sjelf
betalte. Böcker hade jag tillstånd att läna och under läsning
gick tiden, fast långsamt, förbi; när någon af vakthafvande
officerarne öppnade dörren, kände jag alltid den ljufvaste glädje,
ty de bemötte mig höfligt och ömt, berättade äfven stundom
något af verldens händelser.
En dag, jag mins ej hvilket datum, inkallades jag
änte-ligen till generalkrigsrätten, hvars sessionsrum var bredvid
mitt. Inkommen, tillsade mig presidenten, det jag skulle få
höra mig föreläsas Kongl. M:ts nådigste skrifvelse––
— då i detsamma krigsfiskalen lopp fram och hviskade
presidenten i örat, då han bröt tvärt af och sade endast, att mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
