- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
93

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.



bläck, penna och papper, då jag med aldra första skall hafva
äran i ödmjukhet till Kongl, kollegium inlemna en fullständig
och uppriktig berättelse om allt hvad jag vet relatift till
beredningen och fortsättningen af kriget och derunder förefallne
händelser, så väl som mitt eget uppförande och tankesätt.
Jag skall ingen sanning dölja och bifoga bevis, så långt
möje-ligt är och min nu varande ställning tillåter, så att höglofl.
Kongl, kollegium derefter skall tryggt kunna döma mig, om
jag finnes brottslig, eller ock få njuta den tillfridsställande,
den er alla, mina herrar, så värda känslan att få skydda, freda
och upprätta en oskyldigt lidande.

»Jag känner min oskuld; den högste domaren, som inga
vittnen, ingen undersökning behöfver, för att finna våra minsta,
våra hemligaste brott, han försäkrar mig derom genom den
ro, det fullkomliga lugn, jag i mitt innersta njuter. Ja jag är
så oskyldig, att om offertiden ännu varade, skulle jag tro mig
dertill utkorad, derföre att man då ansåg den renaste, den
oskyldigaste blod angenämast för den gudamagt man ville
^blidka; men ehuru jag ingen fruktan hyser och aldrig ett
ögonblick varit oroad af den brottsliges plågor, så ledsnar jag
dock likväl att längre se gallerne för mina fenster och höra
bommarnes dån för min och andras dörrar.

»Jag är dessutom, om detta sorgespel skall ännu längre
fortsättas, ruinerad till hela min välfärd; och det som ännu
ömmare är, med mig hustru och barn, hvilka icke mer än jag
förtjent ett dylikt öde.

»Jag anhåller derföre på det högsta, att höglofl. Kongl,
kollegium täcktes visa mig den grace, om jag icke får säga
rättvisa, att låta min sak med det första till undersökning
företagas.

»Skulle åter emot min förmodan Kongl. Maj:t icke ännu
om mig dess nådigste befallning afgifvit, beder jag på det
ömmaste att höglofl. Kongl, kollegium ville detta mitt
åliggande i underdånighet anmäla, då jag vågar hoppas, det H.
K. M:t, af hvars nåd och mildhet jag rönt så många
veder-mälen, och hvaruti att varda bibehållen jag efter min yttersta
förmåga bjudit till göra mig värdig, icke heller nu lärer neka
mig den rättvisa, att låta underrätta mig om mitt brott och
tillåta, det jag bjuder till att mig försvara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free