Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
all den kärlek, den störste, den mildaste, den bäste konung
är värd.
»Allernådigste konung, om jag till allt detta lidande egt
ett enda samvetssår, aldrig hade jag då kunnat uthärda; det
är min oskuld, mitt samvetes renhet, som uppehåller mig.
»Jag känner icke det brott, hvarföre E. K. M:t i
synnerhet mig misstänker, men jag har hört det skall icke vara
mindre, än delaktighet i förräderier, anläggningar af
stämplingar emot E. K. M:ts dyra och helgade person och
missfirme-liga skrifters författande. Om jag någonsin kunnat så förgäta
Gud, mina pligter, min erkänsla emot E. K. M:t och min
egen ära, att låta mig intagas eller förledas af en så
öfverdrifven, så ovärdig, sä brottslig och straffbar ärelystnad, att
vela häfva mig upp till chef för ett partie, utså oenighetsfrön,
antända inbördes kriget, förstöra och sönderslita mitt
fädernesland, jag skulle väl då förtrott mig till någre, jag skulle väl tagit
något steg, som sådant utmärkte; men jag trotsar eho det vara må
att med någon dylik angifvelse våga framträda. Det skulle väl
också någon gång utbrustit, ty nu vore det försent. Jag hade väl
aldrig kunnat önska mig något fördelaktigare tillfälle till utbrott,
än just det, som vid min arrestering inträffade. Detta grymma
och oförmodade bud förkunnades mig nästan i hela min
officers-corps närvaro. Häpenhet hade redan intagit allas sinnen vid
ett samma dag ankommet, fast oredigt rykte om skedde
arresteringar i Stockholm af rikets ypperste män, utan att man
med visshet kände orsakerne eller uppå hvilkens befallningar
sådant skett, och jag såg nu, liksom då blixten upplyser
molnen, förtviflan ljunga i deras ansigten och det ögonblick vara
förhanden, då de, om jag velat, kunnat förledas att öfverila
sig, glömma sig sjelfve och sine dyrbaraste pligter, och då
jag med en vink kunnat blotta femtio sablar till dens
sönderhuggande, som var ankommen att mig fängsla. Jag stillar
då med några ord deras häftighet; jag föreställer dem, att
befallningen var ifrån E. K. M:t, att det var min och deras
’ yppersta skyldighet att lyda, att ehuru hård denna befallning
ock syntes vara, skulle jag dock med nöje underkasta mig
den, så mycket hellre, som jag hoppades den förde mig
närmare det tillfälle, hvarigenom min oskuld skulle blifva
klar, att ’jag icke ett ögonblick tviflade, det ju E. K. M:t då
ger mig all den upprättelse mitt lidande förtjenar. Måtte E.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
