Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.
som nu skulle för ömt hos mig upplifva denna grymma dagens
hågkomst.
»Men om E. K. M:t varit närvarande och sett allt, aldrig
hade E. K. M:t då kunnat neka sig de ömmaste känslor, de
lifligaste rörelser, och kanske hade E. K. M:t med en tår sjelf
hedrat detta verkeliga sorgespel, ty den fege darrar, men
hjelten, den ädelmodige, den rättrådige, den ömsinte röres till
medlidande, när dygden såras, oskulden tryckes och
menskligheten lider. — Ja, allernådigste konung, om E. K. M:t sett
allt detta, säger jag ännu en gång, hade misstankarne i
ögonblicket försvunnit, och E. K. M:t hade blifvit öfvertygad, det
en undersåte med mitt tankesätt och mitt hjerta väl kan gagna
i män af det pund, försynen honom gifvit, så länge han eger
sin konungs nåd och förtroende, men aldrig skada, då han deraf
ser sig vara uti mistning, ty han åtnöjer sig då att bedja
Gud för konungen, önska dess verkeliga sällhet, glädjas åt sitt
fäderneslands lycksalighet eller sucka öfver dess missöde.
»Men till att ännu tydligare upplysa alla händelser och för
att, om möjeligt är, skingra de svarta moln, genom hvilka E.
K. M:t aldrig utan i skuggornes mörker kunnat undersöka mitt
uppförande, vågar jag i djupaste underdånighet utbedja mig
den nåden fa börja min berättelse, då jag första gången trodde
mig begripa, det E. K. M:t med krigstankar umgicks och
fortsätta den till denna stund, och tillåt, allernådigste konung, att
den Suppriktighet, som leder min penna, får vittna om vidden
af min erkänsla för den oskattbara, den efterlängtade nåd, mig
nu vederfares, då jag får visa mitt hjerta, öppna och utgjuta
min själ och aflägga de bördor, under hvilka jag annars snart
skulle stupat.
»Jag bekänner min bestörtning och jag böd icke till dölja
den, då E. K. M:t första gången gaf mig någon liten
anledning att tro, det krigstankar torde vara å färde; men vid
närmare eftersinnande ansåg jag icke saken för alldeles omöjlig,
då jag föreställte mig utrikes magters biträde både med folk
och penningar och i denna tanka reste jag ifrån Stockholm
förlidet år i april månad. Knappt var jag kommen till
Finland, innan alla bref voro fulla af krigsrykten och
deklarationer, med tillägg att vi säkert hade att vänta Danskarnes
infall, så snart arméen vore väl till Finland öfverkommen, och
att en missnöjd tystnad och häpenhet i Sverige rådde öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
