- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
105

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

105 AN CKARSVÄRDS ARRESTERING.



sjösidan och hvilken jag var alldeles färdig att sjelf bevista,
då jag får höra E. K. M:ts nådigste befallning och general
Siegeroths beslut att rembarquera. Min förundran, min
bestörtning, min ledsnad då torde öfverstelöjtnant Rosenstein,
min flaggmajor Ankarheim och min adjutant löjtnant
Wallberg, som då vore tillstädes, kunna intyga, men jag icke
beskrifva.

»Saken var gjord och jag eftersinnade i ögonblicket, huru
de olyckor skulle kunna afvärjas, hvilka af denna manöver
lätteligen kunde blifva en skadelig följd. Jag beordrar utan
hvarken E. K. M:ts eller general Siegeroths ordres
kanonsluparne att göra en fausse attaque för att bibehålla fienden i
den tankan, att momenten vore för handen, då staden med
allvar skulle anfallas, och förstadens antändande derunder tyckes
vittna, att jag icke missräknade mig. Emedlertid fingo general
Siegeroths trupper ohindrade gå tillbaka och om hvilkas
åter-ombord-transporterande jag genast fogade alla möjeliga
anstalter och efter undfångne ordres förde eskadrerne till Svenska
sundet utanföre Kymene. Att mina underdåniga tankar uti
den krigsconseille E. K. M:t vid Kymene anbefallte icke varit
brottslige, vågar jag hoppas i anseende dertill, att samtlige
tillkallade herrar generaler och chefer sig med min tanka
förenade.

»Jag erhöllt E. K. M:ts nådigste ordres att låta galererne
segla till Borgå och att med turuma-eskadren stanna utanföre
Lovisa, hvilket allt verkställdes och jag skildes vid herr baron
Siegeroths befäl med den tillfredsställelse att hafva vunnit och,
som jag hoppas, förtjent dess vänskap, och är det en sanning,
att han visade mig ett förtroende, som fulleligen vederlägger
det rykte, som också lärer kommit för E. K. M:ts öron,
nemligen att någon oenighet emellan honom och mig skulle äfven
lagt hinder emot operationernas lyckliga gång.

»Det var vid denna tiden i Lovisa, jag tror d. ij.e augusti,
jag fick kunskap för första gången i min lefnad om det af
finska regementerne vidtagne steg vid Anjala, hvilket jag då
genast ansåg för så oklokt, så vådeligt, så skadeligt och så
äfventyrligt, att jag icke utan största möda kunde förmå mig
att tro, det de för mig uppviste skrifter kunde varit
under-skrifne af de namngifne herrar och män, om hvilka alla jag
gjorde mig hel andre tankar, och detta tvifvelsmål, hvilket jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free