Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ii8
ANCKARSVÄRD I STOCKHOLM.
som förut, och Munck, som kort derpå reste till Karlskrona
att taga sitt säte uti den förordnade kommittén, skref under
vägen ett ganska starkt bref till konungen, hvartill han sjelf
visat mig conceptet. Anledningen till trätan har varit
hvarjehanda, som jag nu förgätit att med nog visshet och
sammanhang kunna uppteckna.
Någon tid före konungen återkom dess generaladjutant
friherre Raijalin från Finland och omtalade för många, det han
väntade sig flyttning från Gotlands till Kalmare län och att
jag vore utsedd att såsom landshöfding på Gotland honom
efterträda. Detta gaf mig anledning att af konungen begära
en privat audience, som mig lofvades, men flere gånger
uppsköts, till om jag rätt minnes andra dag jul, en courdag, då
mig före couren lemnades nådigt företräde. Jag omtalade då
det rykte, hvartill baron Raijalin gifvit anledning, försäkrade
konungen att jag icke emottager Gotlands län, utan smickrar
mig blifva bibehållen vid en syssla, den jag på intet sätt vet
mig hafva förverkat och den jag tror mig kunna sköta så väl
som någon annan; men att om konungen fast beslutat att
skilja mig vid arméens flotta, han då täcktes i nåder gifva
mig Kalmare län, hvarmed jag skulle kunna finna mig
någorlunda tillfredsställd. Konungen svarade härtill ganska nådigt,
försäkrade mig uti de mest smickrande ordalag, att det ej vore
för min skull, han ville skilja mig ifrån arméens flotta, att han
kände den förlust, han derigenom gör, men att han vore
dertill nödsakad, emedan officerscorpsen lika som velat honom
föreskrifva, det jag och ingen annan skulle dem kommendera,
att om han dertill samtyckte, skulle de tro sig hafva trugat
honom dertill m. m.; att han tänkt jag skulle ej vara
missnöjd med Gotlands län, efter min svärfar det egt; att han ej
kunde lofva mig Kalmare län, för det amiralen Lilljehorn derpå
hade hans skriftliga löfte, men att han högeligen önskade kunna
göra mig nöjd och tillfredsställd. Jag försäkrade mig vara
nöjd med det embete jag egde och att jag förr begär mitt
bröd af mine landsmän, än emottager Gotlands län. Samtalet
räckte länge och angick sluteligen kriget och hvarjehanda; han
berömde corpsens tapperhet, men- beklagade sig öfver en slags
sturskhet i deras esprit, och jag sökte öfvertyga att utom den
hade de icke slagits så tappert. Kungen gaf mig, innan vi
skiljdes åt, många försäkringar om sin nåd. Då jag under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
