Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 3. Reglor för helsans bevarande - 4. Om menniskans intellectuella förmögenheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 183 o —
tft kalle vi ande, utån att egentligen
veta , hvari en andes väsende hestår.
Så långt tyckas vi vara på säker grnnd ,
Och ej hafva afvikit ifrån erfarenhetens
vägledning. Men våge vi oss vidare,
vilje vi bestämma hvad ett sådant, för
våra sinnen omärkligt, väsende verkligen
är; då förville vi oss på ett fält af
inbildningar och drömmar. Erfarenheten
säger oss blott , att sådana väsenden
verkligen äro för handen , som t. e.
magnetens dragkraft, hvilken ej låter märka
någon materiens förändring, eller någon,
massans förminskning. Om nu dessa
synliga, eller för sinnena ej märkliga
krafter, äro vasendtligt åtskillda från
materien, derom ger erfarenheten oss
ingen upplysning.
De fleste af äldre och nyare tiders
Philosopher sätta allt, som kon kallas
ande, rakt i motsats af det kroppsliga^
så att de (i metaphysisk mening)
från-känna det förra egenskaperna att intaga
en rymd och kunna delas, hvilka vi
til-lägge de senare. De åberopa sig, till stöd
för denna sats , beskaffenheten af våra
föreställningar, hvilka, sjelfva enkla, blott
i ett enkelt väsende kanna hafva sin
grund* Ty? säga de, det är en contra-5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
