Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förra Afdelningen - 3. Reglor för helsans bevarande - 4. Om menniskans intellectuella förmögenheter - Inbildningskraft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 232 —
ta , ja längre de aflägsna sig ifrån förr
nämnda enkla källor, till dess de åter
sammanflyta i tankarnas
gemensamma omätliga ocean.
Men, frågar här billigt en
eftertänksam menniska, hvartill tjenar allt
detta? Vet jag, hvad jag fordom varit?
hvarföre jag nu är till? hvad jag fram»
deles 6kall blifva? Man kommer utan e*
gen vetskap på jorden, drifver omkring
der en tid bortåt, och försvinner ofta
åter, innan man rätt har erfarit, hvad
man skall göra här, ännu mindre, hvad
sedan skall ske med oss. — Det år en
afgjord sanning, att millioner menniskor,
äfven ibland de cultiverade, fromlefva
sin tid i en dyster och tillika
bekymmerslös okunnighet om dessa vigtiga
punkter, och i följe deraf alldrig hinna
till en säker stadga och sjelfständighet
— hufvudsakliga villkoret för en sann
lifvets njutning. Låtom 06s således
ännu i korthet se, huru philosophien
besvarar dessa frågor.
Den första frågan måste vi likväl
lemna alldeles ovidiörd, ty det är
o-möjligt att fälla något tillfredsställande
yttrsnde om en sak , som ligger utom
er-farenhetenfi och förnuftets gransor. Dess*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
